Har ju bertättat om senaste sjukhusbesöket,
Fick ju bara hårda ord en sak dom diagnoserade var även att jag har känslomässiga problem,
hon gjorde ALLT för att få fram mina känslor och till slut satt tårarna i ögonvrån,hade räckt med en blinkning och dom hade kommit fram men jag höll dom inne,för jag va så arg.
Jag fick 1 vecka på mig att visa känslor,efter dom orden blev jag mest arg,
Jag är nog inte den enda som väljer att gråta ut i älsklingens famn än hos en främling.

Jag inser att jag inte kan äta mer som sjukhuset  vill utan att träna,jag hade förstått träningsförbudet om jag hade aneroxia men jag är normal viktig så from i morgon tänker jag börja träna.

Det får sjukhuset leva med om dom vill jag ska äta mer,så enkelt är det,och nej jag tänker inte överdriva träningen för det är väl därför dom förbjuder en,att det ska gå över till träningsaneroxi.

sjuksköterskan förklara allt väldigt bra sist vi träffades,-du har lågt blodsocker,
Och då jag inte vill få diabetes krävs det ansträning från min sida.

Hatar när läkaren har rätt,på tal om läkare.
Dags att ringa min och sen fixa i ordning en fruktsallad.

Som ni vet har jag sen i Höstas fått behandling för min ätstörning,
förra veckan fick jag träffa ersättaren för hon som hjälpt mig som mest,den nya verkade jättebra och i dag började vår behandling.
Jag trodde hon skulle ta vid där den första slutade men icke,den nya är nämligen ätstörningsexpert.
Vi börjar om från steg 1,och man märker att hon nya verkligen specialiserat sig inom ämnet ätstörningar.

• Matdagboken ska börja igen,men i nytt format med mer att fylla i,
  
• byta ut yoghurt mot juice i smoothien va INTE ok,mitt blodsocker flyger i väg,tillbaka till yoghurt eller mjölk.
   
• Träningsförbud IGEN,i början av Hösten fick jag förbud nu är det tillbaka,jag äter inte tillräckligt för att börja träna.
  Fick även ett papper att fylla i med sympton på både hur jag mår fysiskt och psykiskt så ska vi se hur illa det är. 
• Mindre möten har i stället trappats upp,
  
  6 månaders arbete med ätstörningen känns nu förgäves,inte helt men nästan,se till att få experthjälp redan från början,mina känslor ang detta är sisådär,att få riktig experthjälp är ju jättebra och jag är tacksam men samtidigt var min behandling på väg att avslutas nu ska jag alltså börja om,jag önskar jag fått experthjälp från början.

Första behandlingsmötet i år och jag fick träffa hon som ska bli min nya behandlare ang ätstörningen.
Verkar riktigt bra och trevlig,men det var tråkigt att säga hej då till den gamla då det ändå är hon jag anförtrott mig åt,den nya satt och lyssna hela vårt sista samtal och deltog hon med.,
fick även nya förbud ang frukosten ingen oboy tex utan nu ska det drickas smoothies varje morgon,sen prata vi om massa annat,tänk vad mycket rätt behandlare kan göra,skulle inte klarat detta utan hennes hjälp och stöd.