Ni som följt bloggen vet att jag gått ätstörningsbehandling senaste 1 ½ året,i Somras ändrades mitt liv och mitt tänk när Farmor hamnade på sjukhus.
Jag har alltid haft världens bästa stödsystem men Farmor hade en viktig roll i mitt liv och hon hejjade på mig i kampen mot ätstörningen precis som alla andra.
Men så hamnade hon i koma,min Farmor och jag fick inte ens säga adjö och jag började undra om hon visste vad hon betydde för mig men så insåg jag att hon visste och hon ville se mig frisk,se mig leva livet fullt ut.

Detta blev en sporre för mig att äta lite mer och framför allt komma i gång med träningen igen,den som jag en ggn älskade.