Som ni märkt har det större delen av månaden handlat om Farmor som ligger på sjukhus och efter att ha blivit nedsövd inte vakar igen,i går fick vi reda på att dom inte kan operera Farmor för hon är så skör och slutar hjärtat slå återupplivar dom inte,dom har även upptäckt vad dom tror kan vara en tumör.
Häromdagen chockade jag många när jag ringde och bokade samtal med en präst,-ska du prata med en präst?ungefär så var reaktionerna då jag inte är aktiv medlem i kyrkan men som många förstår är detta en tung tid.

Här är lite om varför jag valde en Präst att prata med

Alla mina släktingar är i livet,(vilket tom prästen bekräftade är ovanligt när man är 27 år)
Allt mina vänner säger är -Jag vet inte vad jag ska säga (men vem kan klandra dom?)
Plus att  efter jag suttit vid Farmor på IVA kan inte den bilden lämna min näthinna,(jag är glad att jag åkte till sjukhuset och satt där en timme men det gör ont att se ens Farmor kopplad till alla möjliga maskiner som finns där för att hålla henne vid liv)

Jag ångrar inte 5 sekunder att jag vände mig till en Präst,jag fick mina frågor besvarade att min ilska och allt jag känt inte på nåt sätt är ont eller mörkt,jag är bara besviken över att alla inte finns vid Farmors sida just nu.

När jag vaknar och när jag somnar och praktiskt taget all tid däremellan tänker jag på Farmor och min släkt.
Min starka faster som är den som ständigt vakar vid Farmors sida,Min Farmors stora kärlek som också vakar vid hennes sida med sin dotter (min faster) och min egen familj Mamma och Pappa där Mamma är den starka som sitter vid Farmor och pratar.

❤Jag älskar er allihop och tänker på er,ni är så starka❤