Mischa på psyk!


Tragiskt men hur många av oss "vanliga" människor hamnar inte under pyskiatrisk vård någon gång?
tex så trodde jag aldrig att jag skulle hamna där,sen kom remissen att pga ätstörningen skulle jag till psyk,där har jag nu gått 1 år ungefär.
Om det hjälpt?Både ja och nej,jag fick 1 sammanbrott efter 6 månader då dom påpekade hur känslokall jag är och hur ätstörningen startade,då rann tårarna och där gjorde vi första genombrottet.
Men jag har inte känt det gett mig spec mycket och nu förstår jag varför,min problem med ätstörningen är mer fysiska än psykiska.
Men snart är sommaruppehållet över och jag har 1-2 besök kvar på psyk.

1 års kämpande mot bulimin!


Efter 6 års sjukdom valde jag att söka hjälp mot min bulimi,inte det lättaste då man skäms,
efter läkarundersökning fick jag remiss till en psykiatrisk mottagning där dom försökt hjälpa mig 1 år,
i Våras insåg dom att jag inte hör hemma där utan fick remiss till en ätstörningsklinik,
i går var mitt första möte där,och för första ggn kändes det som någon inom vården förstod mig,
nästa ggn ska jag undersökas och värden kollas IGEN,borde vara van vid allt detta men är lika jobbigt varje ggn.

1 vecka kvar!


om ganska exakt 1 vecka är mitt första möte på ätstörningsmottagningen,
efter 1 år på psyk har jag äntligen fått remiss vidare till ett ställe jag vet kan göra så mycket mer.
Men det psyk oroar sig för är mina känslor,som jag tydligen inte visar så bra vilket är extra viktigt på dessa bedömningsmöten.
Jag är livrädd att jag kommer försöka förfina hur illa det egentligen är och då ryker chansen,
jag är inte den enda som har problem med att öppna upp mig för främlingar det första man gör,men denna gång handlar det om mitt liv.
Får lyssna några ggr på denna låt så kommer alla känslor fram.
I hope!

Vitaminwell


Tänkte jag skulle testa en vitaminwell så det fick bli Vitamin wells everyday,
som innehåller B/C/E vitaminer,folsyra och Magnesium.
Folsyra är nåt som min kropp saknat ett tag så jättebra att det finns i denna dryck,
om jag vetat hur stor roll folsyra verkligen har skulle jag inte vart så dum som jag vart.
Måste hålla värdena på rätt plats annars blir dom på ätstörningsenheten sura.


Frukost utan dåligt samvete!

Efter många morgnar utan frukost så blev detta en morgon med frukost,
det är inte sjuksköterskans kamp,det är inte ätstörningsenhetens kamp,det är MIN,
det är jag som måste besegra alla dumma tankar i huvudet,dom som säger -Nej ät inte,du går bara upp i vikt.
Men i morse besegrade jag dom och 2 timmar senare finns ännu inte några dumma tankar i huvudet och jag mår ypperligt bra,jag är pigg.
Blev nybakad källarfranska och tropisk juice,mums.


Blondinbella en bra förebild!

Detta är ett av blondinbellas bästa inlägg någonsin,
Kände mig så träffad av inlägget,för häromveckan när sjuksköterskan fråga vad jag hatar på min kropp
var svaret lätt -Magen.
Det är egentligen ALLT jag hatar på kroppen,ändå har det lett till en ätstörning och att jag ser skevt på kroppen.
Men ska tänka på Blondinbellas inlägg varje dag,Blondinbella är en riktigt bra förebild för unga tjejer.

Sista mötet!


Efter 9 månaders utredning med psykologiska faktorer,läkarbesök,blodprover,undersökningar har det konstaterats att jag inte är psykiskt sjuk pga ätstörningen,därmed har jag äntligen fått diagnosen ÄTSTÖRNING!
En kamp sen Juli förra året,och nu börjar utredningen på en bulimi enhet där dom ska bedöma mig efter 3 möten.
I morgon har jag sista mötet med psykologenheten,thank god.
Men i dag är ingen lätt dag,tårarna rinner och jag är känslig för inget :(

När hjärnan säger nej men sjuksköterskan MÅSTE!

Varje besök hos sjuksköterskan under ätstörningsbehandligen får jag höra att jag har vitaminbrist,
mer fisk,mer vitaminer äta både det ena och det andra.
Oc hdet gäller att planera varje middag,så i dag blir det LAX,usssh jag gillar verkligen INTE fisk,
men det innehåller omega-3 så bara att le och se glad ut.


Allvarligt prat hos sjuksköterskan!


Sjuksköterskan var inte nöjd med min träning,den var överdriven och kan leda till hjärtinfarkt i värsta fall,
mitt hjärta kan bara sluta slå pga det jag gör mot min kropp,hon sa sanningen rätt ut till mig.
Och berättade även om en tjej som faktiskt 2 ggr hittats medvetslös i spåret,pga vi springer och springer trots att vi ingen energi har.
Nej det kändes hårt att höra,
jag är 26 jag vill inte dö i en hjärtinfarkt =(

Lättar mitt hjärta! (allt om hur ätstörningen började)


Ni är många som följt min kamp från ätstörningen,jag har länge velat fram och tillbaka med att berätta hela historien,men i går efter att en numera nära vän berättat att även denna haft problem och öppnade sig och berättade allt insåg jag att jag inte är ensam,så jag berättar min historia men inte med alla detaljer.

Allt börja egentligen under ett gräl med en pojkvän för 8 år sen,han sa hur mycket han hatade min kropp och tyckte jag var äcklig (detta tog han tillbaka senare) men då hade jag inbillat mig att det var sant och började framkalla kräkningar,nu visste han ju att han kunde misshandla mig psykiskt så snart var det bara psykiskt och fysisiskt,självklart tog jag på mig hela skulden,man berättar inte för någon och under denna tid äter ätstörningen upp dig inifrån.
Ditt självfötroende försvinner och du är bara ätstörningen,du har förlorat dig själv.
Du är känslokall,allt inom dig har dött,hans ord ekar i huvudet -Ingen vill ha dig förutom jag,du är så äcklig.
När han en dag ännu en ggn har sina händer runt din hals och viskar hur äcklig du är,inte ens kräkas kan få dig snyggare så önskar du inget hellre än att dö,för då vet du att du kommer slippa honom.
Har du tur så träffar du en dag din prins som räddar dig,samtidigt så tror man att slipper du han som startade det hela så blir du frisk så riktigt enkelt är det inte,det är då kampen börjar.
Efter 6 år berättade jag för familjen allt som hänt,där började stödet med familjen och prinsen vid min sida,
Jag försökte först med självhjälpsböcker men då krävs det att man har kontroll över sin ätstörning,detta var försent för min del så det krävdes läkare och sen remiss till psyk,där fick man höra att man var känslokall,konstigt?
Då började dom analysera,var det pga min familj jag blivit sjuk?
Skoja hon?Fuck känsokall jag bröt i hop där inne och snyftande berättade hela historien,hon satt där chockad över min historia men försäkrade mig att inget var mitt fel,vi gjorde första framsteget.
Jag berättar detta för att jag vet att det finns fler tjejer därute som utvecklar en ätstörning pga ett dåligt förhållandejag skäms inte för detta är INTE mitt fel och jag är inte ensam.

Mina tips är:
Stanna aldrig med en kille som trycker ned dig både psykiskt och fysiskt
Berätta för din familj
Sök hjälp,det är en svår kamp men ge inte upp
Våga berätta,skäms inte.

Vägen mot tillfrisknad fortsätter

Som jag skrivit tidigare har dom på stället där jag går på ätstörningsbehandling efter deras utredning fastställt att jag inte hör hemma där,även om mina problem är psykiska är dom mer fysiska så i dag kom remissen till en ätstörningsenhet där jag nu kommer utredas på nytt,jag har fått tips från dom på gamla stället att inte hålla inne med allt som dom tycker jag gör,berättar jag inte allt riskerar jag alltså min plats på denna ätstörningsenhet.
Fick även massa papper att fylla i om ätstörningen,nu börjar det svåra om på nytt,när man precis vant sig och öppnat sig för sina läkare sen Augusti ska man nu träffa nya och här har min inte 6 mån på sig att öppna sig,utan du har 3 besök så nu gäller det.

Tack för allt stöd från er läsare,ni är toppen.

Här kan ni följa kampen från början,har ni nån fråga så ställ dom.


Från friidrottare till bulimiker,-Va f*n hände?

Den frågan ställer jag mig ofta,jag älskade att träna speciellt löpning,det var min grej.
Jag vet att ätstörningar inom detta område inte är ovanligt men jag vet också att min ätstörning INTE beror på mitt friidrottande,även om jag många ggr tänkt på,startade det med detta?
Jag började med friidrott på mellanstadiet då lärarna upptäckte att jag sprang fort,jag fortsätte och tävlade för olika skolor genom åren,
1 år hände det mest pinsamma som aldrig mer får upprepas,det är sjukt viktigt att dricka om inte annat innan en tävling men jag var så nervös inför finalen så jag varken hann äta eller dricka,det kändes inte konstigt vid starten men när skottet gick av och alla sprang föll jag i hop på banan,avsvimmad mitt under finalen.
Jag hade fått rådet av tränaren att dricka och äta ordentligt under dagen men jag var så nervös och skippade maten.

Så jag förstår vikten av att vara frisk innan jag springer Göteborgsvarvet nästa år,för visst har jag även svimmat under ätstörningen så vikten av att äta och sköta sin kropp är enormt viktig speciellt vid träning.

Glädjeförstörare!

Göteborgsvarvet 2010 kanske inte alls blir av för min del,för självklart har jag ännu träningsförbud enligt dom på ätstörningsbehahndlingen.
-Tills du äter som man ska får du inte träna sa sjuksköterskan.
Men vi nådde nog en kompromiss,jag lägger inte en smörgås vid lunch så är dom nöjda.


Samtal med sjuksköterskan!

Ofta har ju såklart frågan kommit upp varför jag hatar min kropp?
Och då menar dom på att jag ska peka på problemområdet VAD jag är missnöjd med,
så sist peka jag på höfterna
Sjuksköterskan:det sista du försöker banta bort kommer inte försvinna,
och med framtida barn tror jag du vill ha höfter.
Sjuksköterskan:nåt mer du är missnöjd över?
Angel:Nä,
Sjuksköterskan:Ok,vad är du nöjd med?
Angel:Haha allvarligt?
Sjuksköterskan:.Ja för nåt måste du va nöjd med?
Angel:rumpa och bröst.

Så nu kan vi konstatera att mina höfter kommer inte försvinna så dags att få bort bulimin,
det är bara ett hjärnspöke.

Ny vecka,behandlingsmöte!

Förra veckan var min ätstörningsbehandlare ledig vilket innebar att jag slapp gå dit,
i dag är det dags igen och efter en toppenhelg där jag insett att jag saknar att träna och bara vill bli frisk från bulimin så jag kan springa Göteborgsvarvet 2010 så är jag inte alls glad över att behöva åka dit.
Många kallar dessa tankar hjärnspöken,jag har aldrig använt dom orden men det kanske stämmer å en sidan VET jag att det är bra med behandlingsmötena å andra sidan hatar jag dom.

Nya symptom!

Berätta ju tidigare att blodprover osv sett bra ut,men bara för det ska jag inte andas ut med ätstörningsproblem säger psykologen,nu hände lite saker under vårt samtal som gjorde att om 2 veckor har jag nytt läkarbesök sen ska jag få tabletter mot detta,mot vad vill jag inte gå närmare in på.
Det är en sak att blogga om ätstörningen men när dom hittar andra saker andra symptom lämnar jag det utanför,visst det kan relateras till ätstörningen men alldeles för privat.
Kvällens läsning blir boken om just detta symptom och vad som kan göras.

Här kan ni läsa allt om kampen mot min bulimi


Psykolog babbel!

Så var det dags för veckans psykologsamtal om ätstörningen,
=(

Update om ätstörningen!

I går var det möte med överläkaren som började prata om mina blodprover som såg bra ut,jag har fått upp folsyra nivån och dom andra vitamin nivåerna,
sen kom vi in på att min utredning snart är klar på den psykiatriska mottagningen där jag utretts 6 månader,
oftast är en ätstörning psykisk men i mitt fall anser dom att jag varken är deprimnerad eller manodepressiv så jag ska vidare till en riktig ätstörningsmottagning nu,
Så snart ska jag bedömmas där,dör dyker nästa hinder upp enligt dom på psykiatriska mottagningen,jag har svårt att prata om ätstörningen så om jag inte öppnar mig helt på ätstörningsmottagningen riskerar jag min plats.

Att skriva och sen prata om den är inte samma sak kan jag lova,det är mer känslomässigt att prata om det,.

Måndag igen!

Och veckan börjar med ett läkarbesök,innan det måste jag jaga tag i min patientjournal,
har verkligen ingen lust med mer prover,blodtryckskoll och allt det där andra.
Åh jag vill bara skrika,vad ska överläkaren hitta som inte läkaren hittar?
Dumma ätstörning,allt är ditt fel!


Frukosten avklarad!

Ett av målen med ätstörningsbehandlingen var att äta frukost varje morgon,
-Gå INTE utanför dörren om du inte ätit frukost

Detta var svårare än jag trodde då jag inte ätit frukost sen högstadiet,så detta är inte en av orsakerna till sjukdomen,
men jag försöker,dock oftast nåt väldigt lätt så som knäckebröd och juice,men i dag blev det baguette och proviva female.
Jag försöker få i mig mer av det jag fått höra av läkaren att jag saknar,har fått nog av denna sjukdom nu,den förstör kroppen och gör INGEN nytta.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0