Satt precis och läste kommentarer jag fått i ett av mina "ätstörnings inlägg",ni anar inte hur mycket ni berör mig med era historier och era tankar.
Att veta att man inte är den enda som tänker "fel",att veta att man inte är den enda som kämpar mot denna sjukdom som är så lätt att få men så svår att bli av med,så lätt att börja gråta när ni berättar era tankar.
Tusen tack för att ni delar med er.

Nåt som hjälper mig med tankar osv är powerwalks,jag älskar att skingra tankarna på detta sätt.
Men kom i håg att som ätstörd är det lätt att överdriva när det gäller träning och detta är livsfarligt.

Jag har tur som har vänner som också valt att öppna sig och dela med sig av sina erfarenheter och detta har hjälpt mig en bit på vägen,så var aldrig rädda att berätta om er hemlighet,det kan vara det bästa ni gjort i slutänden.