Att tårarna inte tar slut,men det är i alla fall stopp för tillfället.
Men hela tiden ser jag Farmor på IVA framför mig,den bilden kommer aldrig lämna min näthinna.
Jag är så rädd över att hon inte ska vakna igen och att jag inte kan berätta vilken underbar Farmor hon vart hela mitt liv,som blåst på mina sår när jag ramla som liten,kramat mig när jag vart ledsen,funnits där alla födelsedagar och studenten,tom alla läxor hon lärde mig som liten busig unge är jag tacksam över,alla gånger hon tog med mig ut till hennes väninnor,när vi gjorde utflykter.
Jag hoppas att hon innerst inne vet hur tacksam jag är över all vår tid.

❤Farmor,kämpa på❤