Solen skiner och det är varmt borde gå ut och njuta av sista solen,tyvärr känner jag mig mest nere,men vem kan klandra mig?Farmor betydde mycket och även om jag vet att hon vill att vi tar vara på livet känns allt som en motgång just nu.
I morgon börjar ätstörningsbehandlingen på riktigt,dom vet precis hur det vart med Farmor men jag har inte berättat vad som hänt och jag vet inte om jag vill sitta där inför främlingar och ha gråten i ögat och ändå fokusera på behandlingen.
Men Farmor hejja på mig och ville se mig frisk,så jag får bita i hop och visa mina känslor och exakt hur jag mår.