INGET kan förbereda en inför synen på IVA (intensivvårdsavdelningen),först vid ingången decifinera man händerna,när jag såg henne genom första dörren stanna jag till.
När jag kom in ställde jag mig vid sängkanten längst ner,rummet var fullt av maskiner,vissa kände man igen och andra inte.
Tårarna börja rinna när Mamma bad mig gå fram,jag stod som förstenad kunde inte röra mig men Mamma höll i mig när jag gick fram och fick fram ett tyst -Hej Farmor.
Tårarna rann och jag fick svårt att andas,vad skulle jag säga?tårarna bara rann och sjuksköterskan ställde sig vid min sida och börja prata med mig,då torkade jag tårarna och insåg att jag måste vara stark,för Farmors skull.

Det var svårt att prata med henne med sjuksköterskan och Mamma där,men så lämnade Mamma rummet,sjuksköterskan är alltid där då dom övervakar jämt,jag såg maskinerna röra sig med alla siffror och fråga till slut sjuksköterskan om allt och hon berätta allt,där satt jag och sjuksköterskan vid Farmors sida och jag berättade om dom bästa minnena.

Det sades saker från läkarna jag inte ens vill gå in på för då börjar jag gråta igen,men Farmor ge inte upp,vi är så många som älskar dig.

All personal på IVA ni är guldvärda,en dag hoppas jag vara en av er men då inte på anhörigsidan.