När det plötsligt händer!

I snart 1 år har jag gått och vetat om att en släkting snart kommer dö i cancer,men när dagarna blir till veckor och veckor till månader släpper man känslan,det fanns inget hopp att släktingen skulle kunna bli frisk från cancern men någonstans släppte man tanken och trodde att det ändå kanske var långt kvar men så kom samtalet i går,jag visste precis vad det gällde och jag kände mig tom på ord,vad ska jag säga?vad jag ska jag känna?jag blev bara tom.
Det var ju så väntat men ändå så oväntat.


Kommentarer
Postat av: June

Tråkigt! Min farmor dog i cancer men där gick det betydligt snabbare. Hon dog bara tre veckor efter att vi fått veta att det var cancer.

2010-04-18 @ 17:19:46
URL: http://junesabstracts.blogg.se/
Postat av: Emelie

Oj, gud vad hemskt! Kan nog inte förstå hur det känns!

2010-04-18 @ 22:17:28
URL: http://emelaa.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0