Som tur är finns det många i min omgivning som förstår ätstörningen sen finns det dom som säger.

1:Är väl bara att börja äta?Hur svårt kan det vara?

Svar:Ja ussh vad enkelt det låter,om det nu inte fanns andra faktorer.
Som rädsla för att gå upp i vikt,där är en sak jag varnades för redan första ggn på ätstörningskliniken.

-När du börjar äta kommer du gå upp i vikt,din kropp är inställd på svält så när du väl börjar äta kan det hända du går upp lite i vikt

-Vaaa (jag)

Ja alltså det är den hårda verkligheten,officiellt skriver jag i bloggen att jag lider av bulimi men den invecklade sanningen är att jag har en blandning av bulimi/anorexi enligt läkarna.

Jag har senaste dagarna haft riktiga -jag-hatar-min-kropp-dagar men valt att inte skriva om det i bloggen,självklart är det för att jag börjat äta och min kropp vänjer sig och jag mår skitdåligt.

-Jag vet att jag är på rätt väg,men vägen ditt är jobbig och jag har hjärnspökena med mig dom som skriker ät int,ät inte.

Det finns ingen därute som förstår en bulimiker/anorektiker så försök inte ens,att säga -ät hur svårt kan det vara?Är det lätta,att göra det är det svåra.