Än en gång lämnas allt åt hoppet!

Jag valde att blogga om min Farmors kamp för att lätta mina känslor,1 månad efter det att hon sövts ner och sen inte vaknat började hon öppna ögonen även om dom inte va öppna särskilt länge,jag såg detta som ett hopp även om läkarna bad oss att inte hoppas för mycket,och i dag koppla dom bort respiratorn för att se om hon kan andas själv,vilket hon klarade 1 timme.
Nu är läget sämre och det finns inget mer dom kan göra,återigen hänger allt på hoppet.

Tårarna bara rinner,jag kan inte fatta det ännu sist vi sågs såg du ju ut som den Farmor som alltid funnits där och aldrig missat något viktigt tillfälle i dina barnbarns liv.
Jag är oerhört tacksam och stolt över att vara ditt barnbarn,jag och alla kusiner stora som små älskar dig,så snälla kämpa.❤

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0