Gårdagens begravning kändes oerhört tung,men jag kände mig ändå stark men så fort tonerna till Amazing Grace startade och jag tittade på kistan började tårarna strömma nerför kinderna,och andningen blev tung.
-Vi får aldrig träffa Farmor igen.
Men hon kunde inte fått ett vackrare Farväl,sångaren var fantastiskt bra och prästen var underbar och organisten likaså (han/hon som spelade orgel).
Det tyngsta var att gå fram till kistan och lägga rosen och ta ett sista farväl,och när sista sången spelades i am sailing var inte ett öga torrt.

Men det kändes tryggt med all släkt runtomkring och Farors väninnor + att mormor och morfar kom,det värmde oerhört mycket att se hur stor roll Farmor spelat i så mångas liv.

och till alla som funderar på vad ingen klädkod innebär,det innebär oftast svart.