Det har inte känts rätt att blogga om ätstörningen på ett tag eller hur det går,främst för att jag inte velat säga hur jag mår,för när man tar det för givet att det gått bra ett bra tag nu så känns det som när du uttalar orden kan det börja dala igen.
Men jag mår riktigt bra,jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det förutom att det går uppåt.

Min återvändsgränd kom när jag fick ont i njurarna,och inte kunde ta ett andetag utan att det smärtade.
När läkaren sa att magkattaren med högsta trolighet är pga min ätstörning.
JAG orsakade problemen.

Vården kan ge oss stöd och alternativ med olika behandlingsmetoder men det är vi som måste släppa våra dåliga vanor.

Jag vet att jag ALLTID kommer tänka på vad jag äter,vi kommer få leva med tankarna resten av våra liv för har man en ggn haft en ätstörning så kommer tankarna alltid finnas där men det vi måste göra är att lära oss leva med dom och det går,det är så många som gör det.

Våga njut av livet,våga släpp tankarna,låt inte din ätstörning stoppa dig från att leva här och nu!

Jag kan ge 1001 anledningar till att bli frisk och det som peppar mig,men jag hoppas ni hittar era anledningar till att klara detta.