Jag har följt MammaMelissa sen hon förlorade sina tvillingar och genom tiden med deras lillebror och nu uppbrottet,det är inte utan att tårarna rinner man läser bloggen.
Men denna gång känner jag igen mig i henne,men jag kom undan med en ätstörning och inget värre än så.
MammaMelissa är oerhört stark och jag håller tummarna för att hon en dag får leva ett normalt liv igen utan att vara gömd.