Saknar verkligen bloggandet och många saker är på G men som ni förstår prioriterar jag släkten just nu,och bloggen är skriva stället där jag kan skriva hur jag mår mitt i allt.
I 3 dagar har jag gått i tron att Farmor är på bättringsväg men i går kom 2 dåliga diagnoser som gjorde att tårarna trängde fram i ögonvrån.
Det ena är läkarnas b-plan utifall inget går som planerat och det andra är en diagnos som har att göra med att hon legat i respirator 1 vecka.

Många har blivit chockade när dom insett hur ung farmor är,hon är inte som alla andra Farmödrar.
Pappa var en ung Pappa så Farmor är ung hon med och borde egentligen precis börja njuta av pensionen men i stället ligger hon i respirator och kämpar  :(

Jag håller modet uppe med alla underbara minnen jag har med henne,min farmor.
Största minnet är när jag var runt 5 och räckte ut tungan till alla,jag mindes aldrig varför men Farmor berätta förra månaden att så fort någon sa att jag va söt räckte jag ut tungan till svar,farmor skämdes och hotade med peppar på tungan om jag gjorde om det och såklart gjorde jag om det och mycket riktigt peppar peppar på tungan och efter det fick den stanna inne *s*.

Min Farmor,en riktig kämpe.