Jag har träffat långväga släktingar när jag vart på sjukhuset för att träffa Farmor,alla försöker le mot varandra,vi frågar hur vi mår,pratar om vad läkarna säger.
Släkten är enad,vissa minns tillbaka på när dom såg mig senast var jag en liten busunge som ofta kom med Pappa i handen och besökte Farmor i vår lilla butik där hon jobbade,

Jag minns alla ggr jag och Pappa gick in hand i hand till butiken släkten ägde,jag sprang och kramade om Faster bakom disken,sen raka vägen in på lagret för att se vad Farmor gjorde,hur jag satt på en av stolarna och tittade på när hon jobbade,eller hur hon kom in med en tidning så jag hade nåt att göra under tiden vi var där.
Eller gången när jag vann en tävling i butiken och en stor malaco elefant fick flytta hem,jag va överlycklig och kramade om Farmor.

Att släkten förs samman på detta sättet är sorgligt men samtidigt tryggt hur vi blir en enad front,älskar er så oerhört mycket allihopa❤


Farmor,jag kan inte beskriva mina känslor,mer än att jag älskar dig ❤