Förra veckan var min ätstörningsbehandlare ledig vilket innebar att jag slapp gå dit,
i dag är det dags igen och efter en toppenhelg där jag insett att jag saknar att träna och bara vill bli frisk från bulimin så jag kan springa Göteborgsvarvet 2010 så är jag inte alls glad över att behöva åka dit.
Många kallar dessa tankar hjärnspöken,jag har aldrig använt dom orden men det kanske stämmer å en sidan VET jag att det är bra med behandlingsmötena å andra sidan hatar jag dom.