Så har man vart hos sjuksköterskan igen och fått veta att snart är min utredning över nu är frågan om jag ska fortsätta hos dom 1 ggn i veckan eller dagligen besöka en ätstörningsenhet för aneroxi och bulimi,
Det är svårt att skriva om min ätstörning det gör ont,är inte bara mig själv jag skadar utan även min älskade,jag önskar den gick att trolla bort men det går inte.

För 7 år sen trodde jag aldrig att jag skulle vara en av dom med en ätstörning,jag hade inga problem med maten,jag åt med gott samvete,jag älskade att träna,jag var riktigt duktig på det och sysslade med mycket,
så hur hamnade jag här?det är alldeles personligt för att skriva men jag blev räddad av en prins och efter det antog jag att ätstörningen på nåt magiskt sätt skulle försvinna men det funkar inte så,det är en kamp och jag verkligen beundrar alla som övervunnit den kampen,ni kan vara stolta över er själva.