Många måsten på listan denna vecka.
I går fick jag en rolig kommentar från en viss person som känt mig av och till 7 år.
-Vart är den glada och positiva Angel?
Den tog rätt hårt,jag vet att jag förändrats för när vi lärde känna varandra hade jag inte ens min ätstörning,
jag begär inte att han ska förstå mitt problem,verkligen inte.
Men det känns som jag tappat mitt gamla jag och det gör ont,det är ju henne alla minns.
Det är svårt med gamla vänner,jag vill inte göra någon besviken.
Jag saknar tiden då jag alltid var glad och det var något alla klagade på,
Men kanske kan jag tack vare gamla vänner som han bli den jag en ggn var =)